Få är nog de programmerare som aldrig tyst (eller, för all del, högljutt) svurit över en del av kodbasen.Tvärtom känner nog de flesta igen sig i den dråpliga bild och mätvärdet WTFs/minute som inleder Clean Code. Men bakom humorn döljer sig en fråga som vi alla antagligen borde stanna upp och fundera lite kring. Hur mycket frustration utsätts vi för när vi kodar, och vad blir följderna?
Det är alltför få organisationer – alltför få utvecklare – som frågar sig hur kod och känslor samverkar. Trots en uppsjö av färgstarka termer som big balls of mud, dependency hell och software rot är det något som sällan står på agendan. I mångt och mycket tycks vi ha accepterat att frustration och ilska hör till programmerarens vardag, och verkar ha förlikat oss med detta som status quo. Samtidigt har många av oss personlig erfarenhet av hur sådana känslor kan vara förödande för verksamheten, även från ett tekniskt perspektiv. Med det här inlägget vill jag mana till eftertanke och reflektion. Det är dags att börja diskutera känslornas roll i mjukvaruutveckling och göra informerade val i hur vi vill hantera dem.
Vad säger den senaste forskningen?
Att frustration har en omedelbar och negativ påverkan på utvecklare råder det ingen tvekan om, enligt dr. Daniel Graziotin m.fl., vars forskarteam undersöker just sambandet mellan känslor och mjukvaruutveckling i industrin. I deras studier återfinns vittnesmål som är slående bekanta, t.ex., om hur uppgivenheten kan svepa in och skölja över en. Hur frustration leder till slarv eller rent av kortsluter ens tankeprocess och förmåga. I vissa fall rapporterar utvecklarna till och med att de inte kunde göra annat än att stänga av och först dagen därpå försöka plocka upp tråden igen. Frustrationen blev helt enkelt för mycket och mynnade ut i en ond spiral.
“If I feel particularly lost on a certain task, I may sometimes begin to question my overall ability to be a good programmer.”
Tyvärr är dock situationen mer allvarlig än så. I samma studier rapporteras att utvecklares missnöje kan ges form i ganska extrema uttryck: Somliga erkänner sig ha gett utlopp för sin ilska genom att kort och gott slänga bort koden. Ibland hela kodprojekt. Vissa säger sig rent av ha lämnat företaget. Vad vi pratar om här är inte avskräckande exempel eller konstlade scenarion; de här känslorna är en del av många programmerares vardag. Vår vardag. Och ändå lyser diskussionerna om känslor med sin frånvaro.
Vi har inte tid att vänta
Situationerna som beskrivs är inte på något sätt svåra att föreställa sig. Frågan är inte huruvida utvecklare mår dåligt av kodbasen, för vi ser tydligt att alldeles för många gör det. Inte heller är det en fråga om produkten blir lidande av negativa känslor, för också det ser vi tydligt. Frågan är istället varför situationerna uppstår i våra verksamheter och hur vi vill agera. Hur kan vi få till förändring?
De här frågorna är trassliga och tyvärr har jag inget enkelt svar. Komplexa problem kommer sällan med silverkulor och än så länge har forskningsområdet inte fått så mycket uppmärksamhet som det förtjänar. Därtill är det stor variation från organisation till organisation, team till team, och individ till individ. Samtidigt kan vi inte bara stoppa huvudet i sanden. Effekterna finns. Kostnaderna existerar. Att blunda för dem gör allt bara värre. Istället är det dags att vi utvecklare visar framfötterna och tar tag i att adressera problemen. Och första steget är att börja diskutera frågan. Annars är det bara en tidsfråga innan fler moduler når stadiet att ingen utvecklare vågar ta i dem ens med tång.
Vidare läsning
Frågan om hur känslor påverkar vårt beteende är ett mycket brett ämne, som inte på något vis kan göras rättvisa i ett blogginlägg. Ämnet har undersökts länge inom såväl psykolog som organisationsteori och ledarskap. För den som har fått mersmak och vill bli introducerad till några av tankarna lämnar jag hänvisningar till ett par verk som har varit inspirationskällor:
コメント